Predikan på en ungdomsmässa på kristi himmelfärdsdag:

Jesus gör det ju inte jättelätt för oss att tro på honom. Först ska han göra vin och sedan ska han gå på vatten och sedan ska han uppstå från det döda och sedan ska ha flyga upp till himmelen. Det finns ingen hejd på omöjligheterna som han gör och sedan förväntar han sig att vi ska tro på honom.

Men nu sitter jag här och ska försöka övertyga er att det har hänt
och för att göra det så kan man ju ställa sig två frågor:

”Hur gick det till?” Och ”Varför gick det till?”

På första frågan svarar jag, Jag har inte den blekaste aning?
Och den andra frågan? Jag har inte den blekaste aning, och det har förövrigt ingen annan teolog heller, vi kan ju bara spekulera.
Och när jag började spekulera så hamnade jag i den apostoliska trosbekännelsen. Himmelsfärden står ju med i trosbekännelsen, det var den mina föräldrar lovade att uppfostra mig efter och det var den jag ställde mig bakom där jag konfirmerades, och det är den jag bekänner att jag tror på varje söndag och varje gång jag ber min rosenkrans, föresten av mitt liv.

Den apostoliska trosbekännelsen heter så efter som traditionen säger att det är Jesu tolv apostlar som skrivit den. Det är alltså människor som levt så nära Jesus man kan. De har sovit bredvid honom, snott hans sandaler och kastat upp i något fikonträd. Ätit med honom, och varit så trötta på att äta dadlar och bröd IGEN. Blivit undervisad av honom och försökt förstå vad gubben egentligen menade.
Vi glömmer ibland bort att dessa människor också har funnits på riktigt och faktiskt byggt den kyrka som Jesus ville att den skulle se ut! Redan 20 år efter hans död så fanns det ett nät av Biskopar och präster och diakoner och en mängd församlingar som alla viste hur mässan skulle firas och som viste hur man döpte folk och som VISTE att allt som sades i trosbekännelsen är sanning och har hänt.

Men i vår tid kan vi inte lita på apostlarna längre, vi anser att deras lära (alltså Jesus lära) är förlegad. Nu vill många ta bort saker i dopet som gör att nattvarden och Jesu försoning genom korset blir onödiga. Vi vill ha en apostolisk kyrka men vi tänker inte lyssna på vad apostlarna hade för tradition och vad de gjorde, Dessa 12 kunde ju inte ha haft alla korten på bordet… Dom har ju bara levt dygnet runt med Jesus i 3 år och de var villiga att gå i döden för att läran skulle hållas ren.

Har biskopar präster och diakoner levt med Jesus på det sättet idag?
Jag tror naturligtvis att de har levt i sitt dop och tagit emot eukaristin. Men sovit bredvid honom, kramat honom, samtalat med honom, tagit på honom? Det går inte längre, för Jesus har Farit upp till himmelen.
När Jesus hade uppstått så sa han till Maria just detta. Hon försökte sig klamra sig fast vid honom men Jesus sa till henne, att nu kan man faktiskt inte ta i mig på detta sättet längre.
Under de förtio dagarna som Jesus var uppstånden, så levde han faktiskt inte som människa på samma sätt som han gjorde innan han dog. Han träffar folk lite här och där och oftast känner de inte igen honom förens de firar mässa tillsammans. Ja vist! Så fort Jesus hade dött så började lärjungarna faktiskt att fira mässa tillsammans i åminnelse av Jesus Kristus. Och det är ju oftast i deras måltider som Jesus uppenbarar sig och de känner igen honom.
Så nu är det inpräntat i hans efterföljare, att i brödet och vinet så träffar man Jesus PERSONLIGEN så nu är hans arbete på jorden slut.

Men varför gör han då som han gör, varför försvinner han inte bara, han behöver ju inte ställa till med en stor scen där på berget och flyga.
Men åter igen, Det spelar ingen roll om jag tror att det har hänt eller inte, för jag VET att det har hänt! Och att jag har lovat gud varje gång jag läser trosbekännelsen att ställa mig bakom den kyrka han skapade tillsammans med apostlarna, och då måste jag ställa mig bakom det kyrkan tror på. Annars är vi ingen kyrka!
För mig så behöver aldrig uppståndelsen och himmelsfärden ha hänt för jag tycker att försoningen är så klockren i Jesu död. Men det står att det har hänt och då får jag finna mig i det. Och så är det med allt i kyrkan, vi har dogmer, som är en grund av tradition och skrift för att vi inte ska behöva fundera på dem. Tänk vad skönt att sluta fundera och kanske börja arbeta för guds rike istället.
Som de vita männen säger till Lärjungarna när de står där helt clueless och tittar upp mot himmelen och försöker förstå vad detta skulle betyda.
De vita männen frågar varför de tittar upp mot himmelen?
Och så är det! Varför tittar vi upp mot himmelen och frågar oss ”varför”, ”hur” och ”om” någonting har hänt. Apostlarna har ju redan gått med macheten i djungeln och fixat stigen. Vi behöver inte titta upp, vi behöver sänka våra huvuden och se så vi går på rätt väg. Den väg som Jesus och apostlarna gjort, eller den väg som någon annan har gjort.

extra ecclesiam nulla salus / Sebastián Öhman