Jag måste ha missat något! Jag måste ha missförstått allt så totalt. För jag minns inte när jag gick med i en miljö och samhälsorganisation? Nu så är jag med i både miljö och samhälsengagerande organisationer men dessa har jag självmant gått med i. Svenska kyrkan där emot trodde jag var en kyrka, men det styrande organet med ärkebiskopen i spetsen verkar tro att det inte finns någon skillnad.

Jag menar inte att det är något dåligt att ÄrkeBiskopen engagerar sig i klimatfrågan, jag tycker att det är bra! Jag är nämligen mycket orolig för klimatförändringen men att detta leder till att Kyrkan som organisation skall pyssla med detta, är inget jag kan skriva under. Samma sak med samhällsengagemang, Jag tycker att det är jättebra. Verkligen! Och jag ser vilken nytta kyrkan gör men det är inte heller de primära.

Till alla lågkyrkliga och gammalkyrkliga ber jag om ursäkt men kyrkans ENDA uppgift är att döpa folk och att fira mässa. Det finns inget annat! Vad kyrkan har blivit till är något helt annat, men apostlarna döpte folk och firade mässa, punkt.

Det är sant att alla församlingsmedlemmar delade upp sina rikedomar och delade lika. Det är också sant att de visade barmhärtighet gentemot utomstående. Men de gick aldrig från att vara kyrka till att bli en samhällsorganisation och det är en stor skillnad.

Jag ser en fara i att vi glider längre och längre ifrån vår huvudsakliga syssla. Se Svenskakyrkan som ett julbord, där alla olika rätter är de olika systerorganisationer samt trosuppfattningar. Du kan fråga 100 personer vad som är det viktigaste på julbordet och du kommer få himla många olika svar. Så vi har gått från en enrätters middag med påsklammet i centrum till ett plockbord och då är det självklart att det finns så många tankar och spretningar. För om inte Påsklammet får vara i centrum, och tro mig, påsklammet behöver så mycket plats att man kanske måste ta bort lite andra sidedishes, då har vi slutat vara en kyrka.

Missförstå mig inte, jag anser att all samhälsengagemang är viktigt, speciellt för oss kristna, men jag tror att detta strömmar naturligt ut ifrån nattvardsbordet om man förberedit sig. Biktat sig, lagt sig själv(sitt liv) som ett offer på altaret och få ta emot det Gudomliga offret. Med ny kraft från eukaristin och dopet är detta en självklarhet. Ta emot Guds frid för att kunna ge fred. Så självklart ska vi engagera oss, det är vår kallelse. Men det finns organisationer som har detta som spetskompetens. Och vår spetskompetens ligger i att fira mässa. Vi går till kyrkan för att få kraft att kunna engagera oss i samhälles och klimatfrågor. Vi går inte till kyrkan för att engagera oss. Det är en stor skillnad. Och vi måste göra skillnad om Påsklammet skall få ha den plats Han förtjänar.

Men det blir väl lätt så. Om Präster vars primära uppgift är att rätt förvalta sakramenten och lekmännen vars uppgifter, är lite fler, men en av dem är att bruka jorden och uppfylla den, måste samsas i den byggnad som är skapad till människan av Gud för att fira mässa i. Nu är kan man, vare sig man vill eller inte, se att kyrkan som byggnad och organisation har Gud valt ut prästerskap som skulle råda över henne. Luther pratade om det almäna prästerskapet och genast missförstod man honom, detta och med att Gustav Wasa ville stärka centralmakten är orsaken till vårt prästförakt och vår misstro till att prästerna och inte minst biskoparna får något speciellt av Gud i sina vigningar som gör dem till ypperliga ledare för den kyrka Gud har placerat här åt oss att fira mässa i. Lekmäns primära uppgifter av Gud skall fullbordas utanför kyrkan och prästers i henne.  Detta yttrar sig på många sätt. Folk vill att Prästen skal var vänd mot församlingen och inte mot Gud när han/hon ber och då får folket så. Detta är bara ett ganska fånigt exempel men det finns fler, när man i stället för att ta hänsyn till 5000årig tradition med liturgi och lagar givna av Gud börjar lyssna till vad folket vill. Jag tror inte att Gud bryr sig så mycket egentligen, Han blir väl glad att människor försöker. Men det räcker ju med att läsa bara några rader ur bibeln för att förstå att han är petig med saker och ting. Mässans primära roll i kyrkan är en sak. Sedan kan man ju kasta hur mycket skit på högkyrkliga man vill. Vi gör och tycker inte saker för att göra andra sura. Vi vill bara göra Gud glad.

extra ecclesiam nulla salus /Sebastián Öhman